Två veckors NEO-tid

2011-01-11 ι 18:46:43.. Charlie - första tiden / NEO 1 Kommentarer

Charlie föddes i vecka 33+5 och det är en lite "kritisk" vecka engligt läkarna. Det är veckan då bebisarna i magen ska vila och växa på sig, så när dom föds i den veckan brukar dom oftast vara lite slöa och inte orka med allt utanför magen utan behöver lite hjälp på traven. Lika så med Charlie.

Charlie var dock starkare än läkarna trodde och han kunde andas själv men hade det jobbigt, det var mycket fostervatten kvar i lungorna och han hade för svårt med andningen och syressättningen att en CPAP kopplades in. Det är ingen respirator, för han kunde andas själv, men det är en hjälp som blåser upp lungorna så han får det lättare att ta andetagen själv och få ut allt fostervatten på egen hand.

Jag tyckte att det såg jätte hemskt ut när jag kom upp till avdelningen och såg alla slangar och grejer som var kopplade till honom men det ser värre ut än vad det egentligen var. För CPAP'en är inga slangar ner i halsen osv utan det är bara en liten kloss som sitter på nästa med korta små "piggar" upp i näsan som blåser ner luft i lungorna och hjälper till med andningen. Sen förståss hade ju Charlie dropp i huvudet som ser hemskare ut än om det hade suttit i handen. Dessutom satt syresmätning och hjärtfrekvens i elektoder på magen / bröstet så det var ju 3 sladdar till som var bundna till apparater.



Eftersom CPAP'en var dit kopplad var det svårt med att börja amma och det hade han inte orkat ändå för det var för jobbigt för honom dom två första dygnen med att försöka få ut allt fostervatten och lära sig syressätta sig rätt och andas själv så jag började pumpa. Var rädd i början för att det bara kom så himla lite (ungefär 5ml). Men barnmorskorna där var helt överaskade att jag ens fick ut dom första dagarna. Men dag 3 så hade det kommit igång ordentligt och Charlie hade fått ligga vid bröset ett par gånger för att känna närheten så det började rinna som tusan efter det och flaskorna räckte knappt till, fick då ut upp till 150ml varje gång.

Efter tre dagar med CPAP'en var Charlie redo för att ta bort den, han kunde andas HELT själv och andningen var regenbunden som den ska. Han syresatte sig bättre och den fjärde dagen fick vi in honom till vårat egna rum efter att han legat inne i akutsalen med ett par andra små små småttingar.
Vi fick fira jul tillsammans och storebror kom även till oss och öppnade paket, mös, kramades och umgicks. Lyckan var fulländad och vi längtade nu hem till vardagen och vårat egna.





Charlie fortsatte dock med att gå ner så sondningen (han fick mat via sond) kundes inte dras ut, han var fortfarande för slö för att orka amma hela mål utan låg nu var tredje timma han skulle ha mat vid bröstet och snuttade lite. Men framsteg gjorde han varje gång, jag kände hur han orkade mer och mer och vi provade sen att väga innan mål och efter mål och det visade sig att han fick i sig allt han fick via sond så då slutade vi sond mata! Sonden fick dock sitta kvar ett tag till då det brukar gå lite upp och ner, läkarna förklarade att barn i denna ålder som är födda i den vecka är inte att lita på för det går väldigt mycket upp och ner.
Charlie visade dock andra fötter och bevisade att han inte alls behövde sonden och den drogs dagen efter.

Samma dag togs det gulsots prov för dom tyckte han blivit lite gulare än innan och blåmärkena runt ögonen försvann aldrig och det brukar ta längre tid för det att försvinna om man har gulsot. Och provet var förhöjt så vi fick in en solbädd in till oss och Charlie fick ligga och sova hela dagen och natten innan nya prover skulle tas. Stackars liten var som en nål dyna och han var stycken i båda händer och båda fötter + några stick i huvudet.




Dagen innan nyårsafton fick vi höra att vi antagligen skulle få åka hem på permis för Charlie åt nu själv av mig och mådde super bra. Vi började planera en nyårsafton alla fyra tillsammans äntligen men nyårsmorgonen kom och läkaren som gick morgon rundan kom in och sa att Charlie inte gått upp tillräckligt = inte ens kommit upp i födelsevikten och ville därför inte skicka hem oss alls. Så förstörda satt vi där med allting ner packat och fick planera om allting. Mn bara våran prins mådde bra!

Dagen därpå kom dock en annan läkare och förklarade allting, läkaren som kom dagen innan var tydligen inte läkare därifrån utan bara extra och han viste inte om Charlie's förflutna och bedömde då bara på vikten så läkaren bad om ursäkt och skickade hem oss på permis! Vi fick åka hem den 1 januari på permis och åkte sen tillbaka den 3:e på kontroll och han hade då stigit över födelsevikten och vägde då 2545 gram, på sin 2 veckors dag.
Vi blev då utskrivna och vi var äntligen hemma på riktigt och kunde starta våra liv igen!

Tiden på NEO har verkligen varit så otroligt känslomässigt jobbigt pga att se sin nyfödda lilla ha det så tufft och sen dessutom ha en 3åring hemma som vi inte kunde träffa. Men alla barnmorskor och läkare var så underbara och gulliga så dom hjälpte verkligen oss på traven och är så lycklig att det gick så bra som det gjorde. Att vi kom hem efter bara två veckor var ju också helt underbart eftersom att dom trodde vi skulle bli kvar fyra-sex veckor när Charlie var nyfödd och hade det så jobbigt. Våran duktiga lilla bebbe, vi älskar dig! ♥


Tiden på NEO

2011-01-03 ι 22:02:04.. Charlie - första tiden / NEO 10 Kommentarer


Hemma!

2011-01-03 ι 20:35:40.. Charlie - första tiden / NEO 2 Kommentarer

Nu är vi hemma! Om vi längtat.. (?!)
2 nätter hemma nu och återbesök idag som visade att Charlie gått upp ända till födelsevikten. Han är hela 2 veckor idag och väger nu 2545gram, våran kämpe som alla är så förvånade över och starkt överaskade att han klarade / klarar sig så bra redan. Dom trodde absolut att vi skulle få vara kvar på NEO avdelningen i minst 3-4 veckor men Charlie överbevisade och ammade så bra + klarade sig utan alla hjälpmedel för att vi alla skulle kunna vara tillsammans! Och så glada vi är för det, vi är nu äntligen tillsammans alla 4 och jag har nog inte fattat det ännu.

Satte mig nu för första gången på ett par veckor framför datan och ska ladda upp massa kort vi tagit på Charlies tid på sjukhuset. Så det kommer upp ett litet bild kollage på hur våran tid sett ut dom två senaste veckorna, Charlies första tid.

Julafton

2010-12-24 ι 12:57:36.. Charlie - första tiden / NEO 1 Kommentarer

Ja denna jul blev verkligen inte som vi tänkt eller planerat. Vi är super glada ändå men hade varit mysigt och underbart att få vara hemma hos familjerna och äta riktigt god mat och lyssna på julmusik, äta hemmagjort godis, kramas, pussas och bara vara lycklig i kärleksfullt sällskap.
Dock är det helt underbart att sitta här med våran finaste lilla Charlie också! Det jobbiga och tråkiga är att Leon inte kan få fira jul på riktigt med oss ALLA. Han var här i morrse och kramades, öppnade paket och druckigt varm choklad. Han blev överlycklig och super glad att få träffa och klappa lite på Charlie. Våra fina prinsar!

Pesonalen här är helt underbar, Charlie har fått paket av dom och tomteluvorna är på. Julstämningen är faktiskt på topp här också, vi ska få julbord här till middag och allt är egentligen helt underbart trots att vi inte är hemma. Det stora minuset är ju dock att Leon inte kan få vara med här heeeela dagen men jag tror han kommer ha det mer än bäst hemma hos min mormor och morfar och fira med släkten, få massa paket och göra vad han vill. Bortskämda lilla spoling! Vi längtar så till att komma hem till vardagen och kunna träffa lite folk. Och att känna oss som en hel familj igen och kunna spendera tid med Leon 24 timmar om dygnet som vi alltid haft det.



charlie har fortfarande kvar sina snygga blåtiror efter att ögonen varit så svullna.. men tomteluva på!


Framsteg

2010-12-23 ι 09:11:39.. Charlie - första tiden / NEO 4 Kommentarer

Våran prins har blivit så himla duktig. Han har äntligen fått bort sin CPAP och sköter andningen helt själv nu!
Älskade snorpen våran. Han hade gått ner lite till med sina 2300gram så maten har börjat ökas. Känner redan nu att han säkert kommer bli ett litet kräk barn, precis som Leon, för det har kommit upp lite då och då ibland. Ingen fara alls sådär så dom trodde absolut att det var "generna" som detta kom ifrån. Spy-familjen, haha.

Men han är ännu så himla svullen kring ögon och ansiktet så han har lite problem med att öppna dom fortfarande. Men snart kommer vi kanske ha en vaken, tittandes Charlie bebis inne på rummet. Gud så jag längtar. Och vad vi längtar tills vi kan få sätta på och prova dom små kläderna, strumporna och mössorna. Lilla älskade bebbe ♥


pappas händer ser så stora ut trots att han har ganska små kill-händer, haha


Charlie ♥

2010-12-22 ι 11:39:21.. Charlie - första tiden / NEO 3 Kommentarer

Känsligt.. jobbigt.. älskvärt.. underbart och roligt samtidigt som läskigt och obehgaligt.
Vi är jätte glada att älskade lilla Charlie (han ha nu fått sitt namn) har kommit ut och mår bra MEN han hade gärna fått stanna en eller ett par veckor ytterligare för att färdigutveckla alla behov man behöver här utanför magen. Det spelar inte någon stor roll att han var lite större än dom trodde, han ligger någon millimeter ovanför "medel" i vikt om man föds i hans vecka så stor är han inte men vi ska vara glada att han har lite hull att ta av för längden var inget att skryta om tydligen, haha. Men våran lilla prins är så fin så fin!

Han är inte ens 2 dygn gammal och det är förens nu jag verkligen har förstått allt som hänt.
Känner mig skyldig, skuldsatt och ganska hemsk. Är det mitt fel att han ligger här och behöver all hjälp, jag kunde inte ens ha honom kvar i min mage så länge att han kunde klara sig själv utanför. det är mitt fel att han ligger här på NEO avdelningen med alla slangar och sladdar. Det är så hemskt att se sin mest älskade lilla bebis ha så jobbigt! Så igår var det otrolig jobbigt, jag grät och kunde inte tänka på att vara glad över lilla sköra Charlie. Allt jag hade i huvudet var "jag har två fina prinsar men kan inte vara med någon utav dom hur jag själv vill". Leon har varit sjuk och därför inte kunnat komma hit, varit utan honom sen i söndags och det känns otroligt jobbigt. har aldrig sovit utan honom mer än EN natt och nu är han bara borta i flera dagar. Så efter att fått gråta ut och prata med både barnmorskorna, familjen och den bästa pojkvännen man kan ha så har jag nu i stället fått massa kraft. Kraft som går direkt till Charlie och hopp om att snart få träffa och krama om min stora son!

I morrse var vi uppe lite tidigare för att tvätta och byta ut massa elektroder och allt möjligt som Charlie är kopplad till. Han vägdes och väger nu 2406 gram så han har fått lite socker-dropp med kalorier så han kan gå upp lite mer. Det kändes skönt att äntligen få ta av honom mössan, alla slangar och bara se på honom sen han låg på mitt bröst i ett par minuter direkt efter förlossningen där dom senare gick iväg med honom. En annorlunda förlossning då jag fick sitta och äta "förlossnings-mackan" själv och duscha, klä på mig och komma igång själv.. Jonas var ju med Charlie på en annan avdelning, det kändes så himla långt bort trots att det bara var igenom korridoren och första dörren. Allt gick i alla fall jätte bra, med bara lustgas klarade jag detta fort och intensivt då jag öppnade mig från 4cm till 8cm på 40min och sen bara tröck ut honom utan förvarning med bara ett par krystvärkar, haha! Hela förlossningsberättelsen kommer senare, när jag vill lägga tid på det...
Nu vill jag, vi, bara vara med Charlie hela tiden. Älskade Leon kanske kommer hit för att träffas en stund, få lite paket och kramas. Dock kan han inte komma in hit till lillebror då han varit förkyld och dålig. Får vänta ett par dagar till, kanske till julafton får han glimta in till sin tomtenisse till lillebror! För lagom till det är nog Charlie bortkopplad från CPAP'en så då kanske han får komma och bo hos oss ett par dagar senare. Han blir allt starkare och starkare, bättre och bättre så vi hoppas på en julafton inne på vårat rum.

Spännande julafton vi fick detta år, haha! Helt galet. Är så lycklig, har släppt alla dumma tankar mot mig själv nu och är bara jätte glad att vi nu kommit in i rutiner här, när Charlie ska äta och var som ska göras och vi har fått börja lära oss allt själva. Det är en hel del att tänka på och komma ihåg vill jag lova.

Mer kommer sen, bilder får ni också vänta på då jag tycker dessa slangar och allt är jobbig själv så bättre bilder på hur Charlie ser ut får ni kanske vänta lite till på. Han har dock sin pappas haka, mitt hår, likadana tår och utpetande lillfinger som Leon så blir spännande att se hur han nu kommer utvecklas. Våran älskade Charlie!


Kärlek!

2010-12-21 ι 11:53:39.. Charlie - första tiden / NEO 24 Kommentarer

Den 20 december kl 17,55 föddes våran sötnos med raket-fart!
Lite tidigt, i vecka 33+5, men med + för sin vikt på 2500gram och 45 cm mår han jätte bra. Behöver lite hjälp med att fylla upp lungorna och matväg så är ganska omtumlande och jobbigt att se våran lilla kille med så många slangar. Men tacka gud för vad dom kan göra idag och har sån koll på allt. Vi är lyckligt lottade!

Men vi mår alla bra, utom storebror Leon som sover hos mormor och morfar just nu. Annars hade han varit här, kanske kunnat sova över ibland också. Men det får vänta, saknar och längtar efter honom sååå mycket! Men just nu tar lillebror min uppmärksamhet, önskar jag kunde göra så mycket mer, men snart är han nog stark nog och behöver inget luft-trycks hjälp ner i lungorna så han får sova och bo hos oss i rummet mitt emot. Vi har det riktigt lyxigt här på danderyds sjukhus, överaskande bra! Stor lägenhet typ och hela avdelningen är topp mordern då renovering nyss gjorts. Och liten blir behandlad som en prins!
STARTSIDA



Michaela, född för 20 år sedan. Bor i en underbar lägenhet i Nockeby, Bromma, med mannen i mitt liv som jag är förlovad med, sen 10 juli 2010, och sönerna Leon & Charlie.

Fotografering, matlagning och inredning är något som tar stor del av mitt liv! Så här i bloggen skriver jag om detta, vad som händer i våran vardag och även mycket annat som angår småbarnsföräldrar med mera..

So enjoy!




Leon Alexian föddes den 13 feb 2008, i vecka 39. Med sina 3595g och 52cm lång.

Nu är han den finaste och stoltaste storebror som snart fyller 3år.
Han går hos sin dagmamma, är blöjfri, älskar att leka med bilar och växer upp lite för fort. Våran stora, fina prins!





Charlie Alexie föddes den 20 dec 2010, i vecka 34. Med sina 2532g och 45cm lång.

Han hade lite bråttom ut så efter två veckors vård på neonatal avdelningen på danderyds sjukhus fick vi äntligen komma hem tillsammans! Nu växer och frodas våran älskade lilla prinskorv!






Mer mat och recept jag lagat hittar du här..


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December

Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September
Oktober November December