Leons mamma

2010-01-03 ι 20:17:25.. Our life 0 Kommentarer

Känns som att jag har massa att skriva men inget jag egentligen vill dela med mig om här på bloggen.
Gamla meningar, som kanske inte betyer likadant eller ingenting idag, repeteras i mitt huvud och jag kan inte låta bli att tänka på det. Kanske har jag hakat upp mig, antagligen har jag det men kan ändå inte sluta tänka på vad som sagts och hur jag kände då. Ord som krossade mig och som jag krossade tillbaka.
Sen händer mycket nytt, både gott och ont. Och det blir jag rädd för. Förhastar jag mig eller går jag för långsamt? Tror jag mer än vad saker är eller är det mer än jag jag gör? Alla människor fungerar olika, hur lika vi än är. Hittade en gång en själsfrände, har idag kommit på att det kanske mer än min idol då jag hade lite för bra tankar om mig själv vissa stunder för jag är inte riktigt där ännu. Jag vill vara och kan ibland känna att jag är, men i verkligheten är jag kanske inte lika stor och bra preson ändå. På mitt sätt är vi i alla fall själsfrändar. Hur som helst så är jag för rädd för allting här i livet och även om jag lovat mig själv att det nu är nytt år och nya möjligheter att upptäcka så finns fortfarande ånger och stunder då jag inser hur jag kunnat styra saker annorlunda.
Är i alla fall glad att ett nytt kapitel i livet kommer börja, önskar att vissa (som inte varit med på länge) kunde vara med i det lite mer men ångrar inte att jag valt denna väg. Som jag tidigare sa, detta år ska bli vändpunkten för vissa saker som tidigare år plågat mig. Woho, 2010!

To break the ice, nu ska jag se 90210 som jag laddat hem. Löjligt va? Men jag har fastnat!
Serierna jag tittat på har faktiskt hjälpt mig inse att jag inte varit så dum alla år. Töntigt men vissa gånger har jag läskigt nog reflekterat så enormt mycket på vissa scener och efter det antingen gap-skrattat eller stor-bölat.. I love this.