Leons mamma

2010-12-16 ι 19:45:05.. Bebisen i magen x2 0 Kommentarer


Dagarna går fort ibland.. Dom blir till veckor och nu är du, våran lilla ängel, redan 33 veckor och 2 dagar gammal.
Idag var vi på MVC, 10kg + och magen hade inte växt super mycket på sista tiden - måttet låg på 29cm och det var kurvan under men lilla huvudet ligger så långt ner att mycket av dig lilla bebis har "försvunnit" från magen. Vi känner nu på riktigt hur det närmar sig mer och mer för varje dag. 47 dagar kvar till beräknad födsel. Det är nästan ingenting, borde vi ha allting klar här hemma nu inför ankomsten? Kanske, men det känns inte så lockande eftersom att vi ska flytta i februari så då ska allting ändå packas ner och sen packas upp igen.

Därför kommer vi ha det viktigaste klart och redo men jag tänker inte hålla på pynta och fixa, inreda och gosa så mycket som jag egentligen vill för det får jag göra 10 gånger mer sen när vi flyttar, vi längtar så! Annars är mycket köpt, lite kläder, små saker och vagnen är nu hämtad och uppmonterad också. Ett par kartonger med "leons gamla bebis saker" (kommer inte ihåg vad som finns?) ska hämtas hos mormor som ligger på vinden men det tar vi sen.

Men ack vad du är älskad lilla du, lilla pojken i min mage. Sjuk känsla, kommer sakna graviditeten otroligt sen - känner hur den snart kommer mot sin slut. Närheten, känslorna, sparkarna, det bästa som finns! Våran lilla bebbe ♥
Mamma och pappa älskar dig lilla bebbe!



Mamman: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter. (kan jag verkligen hålla med om! Här om dagen blev jag skit rädd för förvärkarna var så starka)
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Bebisen: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.