Leons mamma

2009-07-08 ι 22:34:49.. Our life 2 Kommentarer

Tyst i huset, ensamt och tomt. Det är både skönt och lite tråkgit.
Att jag denna kväll hade middags gäster gjorde susen, det gjorde kvällen mindre ensam och tyst. Tänk så mycket mer man hinner och kan tänka på där denna ensamhet och tysnad lyder. Jag får nog inse att vissa planer måste läggas på hyllan och i stället focusera på NU. Vad vi kan och inte kan göra...

I denna tysnad kan man också få lite besök av tankar och känslor som man dumt nog glömer bort ibland. Känslor och tankar som finns varje dag men som kanske inte kommer ut rätt när livet är fullt av stoj och stress.
Har insett denna vecka jag bott i huset själv med Leon hur mycket mer jag verkligen uppskattar mitt liv men även hur mycket mer jag saknar vissa delar. Och hur mycker jag faktiskt glömmer vissa andra delar.
Trots vad jag gått igenom, har eller inte har så är det klart att jag kan klaga och ha vissa känslor kring allting men även vara lycklig och glad. Så otroligt många (nästan alla vill jag lova, och det inklusive mig själv) har så mycket fördommar kring hur folk ska bete sig och vara när man har eller inte har vissa saker. Eller när man gjort eller inte gjort andra saker.

Jag måste bara lära mig att släppa vissa känslor, släppa en viss stress och faktiskt tänka på att jag är bara 19 år, har världens finaste son och bara njuta utav det. För tänk allting jag har alla dagar som alla andra inte har.
Känslan av att vakna till en underbar ängel, utan vingar, intill sig är det bästa som finns! Att få en så enorm intensiv och sann kärlek direkt till hjärtat är det mest livsglädjande och adrenalin sprutande som någonsin kommer existera i denna värld. I alla fall i min värld!

Åh, är så lycklig att jag har sånna fina änglar i mitt liv. I would be nothing without you...