Leons mamma

2008-04-26 ι 16:57:23.. Our life 2 Kommentarer

Inget bloggande på många dagar. Otroligt tråkigt men jag har ingen ork för en massa saker just nu. Det räcker med att försöka hålla mig vaken och ta hand om Leon. Idag är det först jag orkar att vara vaken hela dagen.
Men åter till operationen. Vi kom in till st görans sjukhus vid 8 tiden i torsdags och jag fick gå in och byta om till dem sexigaste kläderna ever. En morgonrock som täcktes av ett par snygga strumpor som gick ända upp till låren, ett "nattlinne" med knäppning och ett par trosor som var för 75-80 kg. HALLÅ lite att ta i, jag väger faktiskt inte mer än 52 kg och det visste dem dessutom. Men men, ut kom jag med dem fina kläderna och vi pratade lite med narkosläkarn. Han sa att jag skulle behöva pumpa ut mjölken i ungefär ett dygn efter att operationen var klar och att tabletterna jag fick och äter nu inte kommer påvärka Leon så jag kan fortfarande amma då.
Efter det så var det dax att säga hejdå till mamma och Leon. Och in i operationsrummet. Det är verkligen som det är på tv. Helt sterilt och vitt. Läskigt och obehaligt men ett måste. La mig på operationsbordet och en sköterska kom för att sätta in dropp och grejer i armen. Hatar nålar och det visste hon också så hon försökte prata om allt annat och hjälpa mig på det sättet, snällt av henne. Sen bad hon mig också öppna munnen och jag öppnade och kom på att "Shit nu sätter dem i en slang i halsen på mig" så jag satte handen för munnen snabbt och sköterskan gapade stort i stället.
Det var vell inte hon som skulle gapa? Förvirrad.
Men då jag hörde att det var mina mandlar hon reagerade på så tog jag bort handen. (Mina halsmandlar har alltid varit lite överdrivet stora hela mitt liv. Jag har haft väldiga problem med dem, haft halsfluss flera gånger om året och typ konstant svulnad. Nu är jag dock van vid mina stora mandlar så jag stör mig inte speciellt mycket även då jag har svulna mandlar 24/7). Men sköterskan undrade varför jag inte tagit bort dem eftersom att dem är så stora och förklarade också att om jag skulle ta bort dem skulle jag säkert få en lite annorlunda röst. Man låter ju liksom tjock i halsen när man är svullen och det gör jag ju nu hela tiden så om dem skulle försvinna så skulle jag ha "vanlig" röst. Haha.
Sen fick jag i alla fall den första sprutan in i armen. Hela rummet började typ åka i 100 km/h. Sen gick det bara snabbare och snabbare tills jag fick den andra sprutan och en mask att andas i. Sen slockade jag och vaknade upp igen på uppvaket. DÖ ONT i halsen efter slangen som skavde och ner i magen. Hela bröstet dånade.
Operationen var klar vid halv 11 och jag pratade med mamma vid halv 1 men den tiden kommer jag inte ihåg. Från 2 tiden kommer jag ihåg då jag flyttades ut i korridoren för att jag tydligen såg så pigg och kry ut. Var dem dumma i huvudet? Jag hade knappt haft ögonen öppna under den tiden, jag sov hela tiden. Orkade ha ögonen öppna i ca 2 sekunder så jag kunde slå nummret til mamma och säga att jag var klar och ringer henne sen. Sen sov jag igen. Vaknade en sekund och sov igen. Så höll jag på till typ klockan halv 4. Då orkade jag vara vaken i ungefär 10  min. Så jag sprang och hämtade en macka och vatten. Tog en tugga och somnade igen.
Kissa skulle jag ju också och försökte hela tiden men inget kom. Vid halv 5 skulle jag få gå hem om jag hade kissat men inte hade jag det. Ringde mamma och frågade var hon var vid halv 5 tiden men fick reda på att det var C som skulle hämta mig och att han hade åkt till fel sjukhus. Bra koll.
C kom ca vid kvart över 5 och inget kiss för min del så vi kunde inte åka hem ändå. Vi väntade och jag drack och drack. Gick runt, det lilla jag orkade och drack igen men jag ville inte kissa. Tillslut så fick dem hjälpa mig och tömma mig genom en slang i urinröret. Det var inte det minsta skönt vill jag lova. Men tvungen var jag.

Så vid 7 tiden fick jag äntligen åka hem. Hem till min lilla prins.