Lycka betyder inte alltid lycklig



Kom ner i morrse och skulle käka frukost. Mamma hade gjort ordning. Gulli dig!
Radion är på och helt plöstligt hör jag att det har hänt en olycka på gröna linjen. "Tunnelbanan går inte mellan hötorget och slussen" - ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Kunde det bli en bättre start på dagen?
Ringer Tessan och frågar om hon är hemma och tack och lov var hon det. Berättar för henne och hon pustar och klagar lika mycket som jag i telefonen. Men herregud, det är faktiskt ofta så på gröna linjen, att den inte går.
Sätter mig på bussen på väg mot T. Hon missar självklart den så jag går av och väntar. När vi väl kommit på tunnelbanan så är det tydligen inga problem på gröna linjen. Skönt.
Satt på tunnelbanan och tänkte. Mycket. Fram och tillbaka på allting mellan himmel och jord. Vad jag ska göra idag. Vad jag måste göra. Ta stadsbilden, gå in på ONOFF och fråga om dem har några hörlurar till min mobil, köpa skor, kolla skor och massa mer.
Men dem tankarna tog ju snabbt slut och satt bara och kollade på allt folk.
Det är sjukt hur jävla mycket förutfattade meningar man har om folk. En skrattande tjej med sin kompis står och pratar. Är hon lycklig? Ja hon skrattar ju för fullt. Medand en annan kille bara står och ser allmänt trött ut. Är han lycklig? Han kanske är lyckligare än tjejen? Vem vet? Inte vi här på tunnelbanan i alla fall. Hans kompisar och familj kanske. Eller så gömmer dem det? Tjejen kanske säger att hon har lycka i sitt liv. Men lycka betyder inte alltid lycklig. Förutfattade meningar.. Ja dem har vi alla. Bara för att någon har på sig ett visst plagg så är den personen på ett speciellt sätt eller om personen har färgat svart hår eller blont. Som en tant sa till mig på jobbet när jag satt i kassan; "Lilla flicka, varför vill du färga håret svart och se ut som en utlänning?". Herregud, bara för att jag har färgat mitt hår mörkt och inte är en sån person som sminkar mig mycket (en emo kanske jag ska säga så att folk förstår?) så ser vell jag inte ut eller är en utlänning? Om folk ser mig på det sättet så gör dem vell det. Det är deras problem.
Får en blond tjej inte färga håret mörkt? Får, får vi vell. Men vi borde inte. Vi borde snarare visa att vi är blondiner och vara stolta över det, även då att vi inte vill. Vi och vi. Ja jag talar för mig själv nu i alla fall.
Jag vill ha mörkt hår. Jag vill inte vara tråkig svensk blond råtta.
Se det inte fel nu. Jag älskar blont hår. Skit snyggt. Men Jag är trött på att ha det på mig. Jag är sån som även idag skulle vilja vara så där snygg blondin. Så underbart fint med gulblonda lockar. Men när jag väl har det så vill jag ha mörkt. Velar fram och tillbaka helatiden.
Bestämt mig nu i alla fall för att slinga ner håret litegran så det blir lite ljusare. Och det gör jag absolut inte för att folk inte ska tro saker som inte är sannt. Det gör jag för att jag vill.
Får se var det leder. Kanske blir jag brunett? Eller guldbrunt. Vem vet, jag kanske slutar som rödhårig? Men riktigt, riktigt blond kommer jag inte bli. Blir ingen söt liten svenne. Ledsen tanten.
Anyway, detta var ett konsitgt inlägg. Först handling om vad som hände i morrse för min del. Sen om förutfattade meningar som slutade med att jag sa att jag ska slinga håret. Jaja. Läs det eller inte. Har du kommit hit borde du nog sluta nu. Haha, nejdå. Ska inte skriva mer nu. Inte detta inlägg.
Ska göra lite arbete nu. Go michis!
Krams everyone
Kommentarer
Trackback