Leons mamma

2007-10-15 ι 14:56:21.. Our life 1 Kommentarer


Vaknar idag med världens huvudvärk. Hade vaknat redan i natt och höll på börja tjuta. Måste drömt något hemskt, för somnade på en gång. Hade nog inte så ont. Men trodde det. Kännde absolut inte för att gå upp. Ville bara ligga kvar i sängen. Sätter mig upp, lyssnar var mamma håller på med. Kände mig jätte ledsen. Ville bara att mamma skulle komma och ta hand om lilla mig. Men hon var nog inte heller på världens jätte humör heller.
Så jag bara satt där. I sängen. Tittade ut i fönstet på absolut ingenting, fanns inget att titta på. Det dåliga vädret? Ja det var ju spännande.
Går in på toa, känner hur hela huvet dunkar så fort jag rör på mig. AJ!
Ställde mig framför mamma och ville att hon skulle krama mig och vi skulle skratta och hoppa runt som på rosa måln eller nått. Men inget av det hände. Satte på mig, åt lite frukost och mamam frågade vilken buss jag skulle ta eftersom att jag missade den jag egentligen skulle ta. Sa att jag inte visste och mamma stog som ett frågetecken. Vad höll jag på med? Har inte den blekaste. Jag var en sån där "orka skola" tonåring. Nej, jag vill inte vara så. Ville bara stanna hemma den här dagen. Helgen hade varit för mycket. Jobbat för mycket, inte gjort det jag skulle och kände mig stessad gången 1000 över det. Ville vara hemma med mamma.
Men mamma sa inget och jag vågade inte. Så töntig. Jag bara gick där som en fet kossa med hormoner som sprutade ut ur näsan och öronen.
Därför så sa mamma inget, men det förstog jag inte då heller. Hade bara mig själv i tankarna då. Ego.
Helt plötsligt sa jag att nu skulle jag gå. Mamma såg fortfarande ut som ett irreterande frågetecken. Sen sprang jag in på toan och böla.
Vad är det här? Så här vill inte jag vara.. Har inte tid med det.
Mamma bara öppnade dörren och stängde igen. Varför gjorde hon så? *AAAAAAAAAAAAAAAH*
Blev ännu mer ledsen över det och det bara rann. Eller nej nu forsade det. När det slutade lite så hörde jag att nu ska mamma och syrran gå upp till hennes skola så gick jag ut i hallen och satte på mig jag också. Nu skulle ju jag till bussen. Ha ha.
Vi gick ut och jag gick ett annat håll från vad mamma gjorde. Hon skrek efter mig men jag lotsades inte höra. Sen vart det tyst, jag ville kolla bak men ville inte mamma skulle se det. Men då var hon bakom mig och skrek "VAD HÅLLER DU PÅ MED? SVARA MIG DÅ!"
Hon hade tydligen ropat flera gången, men jag hade faktiskt bara hört EN gång. Det slutade i alla fall med att jag står och stor grinar och mamma snackar. Vad hon än sa så grät jag mer. Om hon nu sa stol eller bebistå så spelade det ingen roll. Hon sa något till mig.
Herregud, dessa hormoner. Hjälp.
Gick hem tillsammans med mamma och båda slocknade lite i soffan. Då kom självklart syrran hem på lunchen och störde våran skönhetssömn.
Mormor har ringt hela dagen till mamma också och tjatat att hon vill åka till Solna. Köpa pärlor. Och det har gått på mammas närver för hon ville inte.
Haha, stackars mamma. Hon måste stå ut med mormor eviga tjat om att åka någonstans varje dag och mig, en gravid hormonskossa som bryter ihop och bara bölar hela tiden.
Lovar mamma, du har min sympati.

Älskar dig av hela mitt hjärta och är så otroligt tacksam över att du alltid finns här för mig. Att du orkar.