Aj som fan!

2007-10-03 ι 18:05:47.. Our life 0 Kommentarer


Vaknar med ett pissväder ute. Jag blir bara på dåligt humör genom att se att det är grått och trist ute. Ursh vad jag hatar det. Svin kallt var det också.
När jag sträcker på mig i sängen så får jag värsta muskeldraget i vaden. HELVETTE vad ont det gjorde! Viste inte vad jag skulle ta vägen. Det slutade ju aldrig att strama.
Sen när jag ställde mig på golvet så kände jag hur hela benet bara vek sig så jag var tvungen att sätta mig igen. Det gjorde så himla ont. Kunde fan inte gå. Redan då kände jag mig som en 80 åring. Hade ingen kraft alls, var helt död i kroppen.
Jag hade ju inte sprungit något maraton direkt. Inte nått.
Men så här är det ju tydligen att vara gravid. Haha. Fy banne mig.
Men älskar det ändå, min bebis är ju där inne! :o)

Anyway, jag åker till skolan och är helt borta på tunnelbanan. Mina ögonlock orkade inte hänga med så jag somnade. Vaknade igen när vi var i Odenplan. Ganska bra faktiskt. Men jag har aldrig i hela mitt liv somnat på en tunnelbana. Aldrig!
Men nån gång ska ju vara den första, tydligen. Ha!
Går av Gullmarsplan och känner hur ont jag har i min vad, fortfarande. Det går segt uppför backarna och dem 500 trappstegen som är till skolan. Det är egentligen inte långt, men den vägen är det BARA trappor. Först upp till skolan och sen I skolan. Oh Jesus. Kommer inte funka sen när jag gått upp 10 kilo.
Oh no, 10 kilo. Jag kommer bli tjock.
Men allt för min lilla pojke där inne!
Sitter på en föreläsning och det sa bara PANG i underbenen. Stick, stick, stick. Så irreterande.
Mamma sa ju att jag skulle ha fötterna högt för att inte svälla upp i benen och få stickningar. SVÄLLA UPP I BENEN?!
Jag kommer se ut som en elefant. Haha, fan va komiskt.
På vägen hem kände jag hur min rygg är helt cp av att suttit på tunnelbanan som en gay in när jag sov (ursh kan tänka mig) och sen till fiket efter skolan och nu hem igen.
Nu kände jag mig som 100 efter i morrse då jag bara var 80 år.
Det här var bara ett klago inlägg. Gud så otroligt töntigt.
Men det var så min dag var. Utom när jag fick rådamp på T och hennes kille F på tunnelbanan och fiket. Äh, det var nog inget kul det heller. Men kände hur jag fick lite energi ett tag där. Som sen dog när jag kom till syrrans basketträning.
Nu sticket benen igen.
Upp!

Krams på er / den tjocka krokofanten

Kommentarer

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
STARTSIDA



Michaela, född för 20 år sedan. Bor i en underbar lägenhet i Nockeby, Bromma, med mannen i mitt liv som jag är förlovad med, sen 10 juli 2010, och sönerna Leon & Charlie.

Fotografering, matlagning och inredning är något som tar stor del av mitt liv! Så här i bloggen skriver jag om detta, vad som händer i våran vardag och även mycket annat som angår småbarnsföräldrar med mera..

So enjoy!




Leon Alexian föddes den 13 feb 2008, i vecka 39. Med sina 3595g och 52cm lång.

Nu är han den finaste och stoltaste storebror som snart fyller 3år.
Han går hos sin dagmamma, är blöjfri, älskar att leka med bilar och växer upp lite för fort. Våran stora, fina prins!





Charlie Alexie föddes den 20 dec 2010, i vecka 34. Med sina 2532g och 45cm lång.

Han hade lite bråttom ut så efter två veckors vård på neonatal avdelningen på danderyds sjukhus fick vi äntligen komma hem tillsammans! Nu växer och frodas våran älskade lilla prinskorv!






Mer mat och recept jag lagat hittar du här..


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December

Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September
Oktober November December