Crying to The hills
Jag har länge varit en liten seri-nörd när det gäller tv-såpor. Inte sveriges grejer alls utan mer typ OC, när det gick, var helt lyrisk i serien och kunde inte missa ett program. Har dessutom boxarna och har tittat på säsongerna flera gånger (dock länge sen nu, kanske ska jag ta en sväng från början? måste få hem dom från mamma först bara).
Vänner har också alltid varit en favvo men som man sett miljoner gånger. Och det har jag inte varit besatt av pga att det alltid går på tv.. Sen började ju Greys Anatomy och jag blev hel-såld. Men det var typ första och andra säsongerna bara, nu är jag helt borta och kollar på det någon gång då och då. Vilken säsong är det nu liksom? 6 typ..
Sen har även en besatthet suttit i One tree hill, där var det samma som OC. Var helt lyrisk, inne i varenda grej och visste ALLT. Sverige var ju sena med säsongerna så satt hemma och laddade hem dom varje vecka dom släpptes för jag ville se innan! Men ca ett halvår sen så försvann all min tv-lust. Sket i vad som visades och tyckte inget var ro-givande. Sket i alla program jag föllde och missade verkligen allt. Inte som att det är västa grejen men jag har nu smått börjat att uppskatta program mer. Märker hur jag längtar efter att få titta en stund på tv och önskade att "mina" program kom upp just då.
Därför har jag lite fastnat på The hills. Suttit hela dagen och glott på MTV som antagligen hade något maraton..?
Blivit helt känslosam också och gråtit floder. Förstår inte men ett par gånger nu har det kommit upp så otroligt nära-inpå-mig-själv-grejer på filmer, eller nu serier, och jag har då blivit som hypnotiserad och gråtit floder av det.
Why is so much such a drama? We are just human and we all make mistakes.
And everyone has a few they regret..