Leons mamma

2009-06-24 ι 21:56:50.. Our life 2 Kommentarer


Jag är så jävla trött och irreterad på mig själv!
Varför kan jag inte stå på egna ben? Varför kan jag inte klara av någonting själv?
Jag har styrkan att börja och jag har styrkan att be om hjälp. Men när det väl kommer till kritan, när jag väl ska förklara mig eller visa mitt inre så backar jag elefantsteg tillbaka. För när det inte finns någon vid mig som vet eller någon som är så pass nära mitt hjärta att jag kan släppa taget så fryser hjärnan och inget kommer ut.
Jag behöver hjälp att släppa taget, att visa dom riktiga känslorna och inte skjuta dom undan och spela.
För när jag har en stöttandes hand, en rygg att vila mot och någon som tar det allra första steget åt mig så släpper allt. Då kan jag visa, då kan jag förklara och då kan alla känslor släppas lösa.
Men varför finns denna ork inte hos mig själv? Varför måste någon ta mitt första steg åt mig?
Åh jag blir så trött på mig själv. Jag vill, men jag vill inte.
Ett enkelt men ändå svårt beslut. Hur finner jag orken att göra detta själv? Jag försöker....

Jag orkar, jag ska orka, jag vill orka.
Men jag gör det inte.

So please, help me. Please take my first step, i can't...