Fan, gallsten

2008-04-08 ι 15:56:27.. Our life 4 Kommentarer


Åt en toast i morrse och hade antagligen lite för mycket ost på för att 2 timmar senare så fick jag dö ont - gallstensanfall.
Ville absolut inte få ont nu, hade tänkt att planera lite och rensa lite i rummet. Tar den första tabletten i alla fall vid halv 12 och vid strax efter 12 så hade det fortfarande inte gått över. AAARH!! Tog ännu en tablett då men började få riktigt, riktigt ont. Fick lägga mig i soffan och krypa ihop som en jäkla orm.
Leon var självklart hungrig då och jag fick bita ihop och lägga honom vid tutten. Som tur var så släppte det faktiskt lite medans han åt. Hurrey!
Men en liten stund eftter så började det göra riktigt ont igen. Så vid typ halv 2 så viste jag inte vad jag skulle göra av mig själv. Blev otrevlig åt mamma och stackars henne satt och försökte få Leon att somna. Min snälla mamma som alltid hjälper mig. Och otrevlig var jag tillbaka. Förstog att hon tackade för det.
Eftersom att det inte hade gått över och jag hade tagit dem 3 tabletterna man får göra på ett dygn så planerade vi att åka in till sjukan. Mamma springer ut med hundarna och jag går in och sätter mig på toan för att jag ville spy. För har alltid mått bättre efter att jag spytt men nu ville inget komma upp. Hur jag än försökte så kunde jag inte spy.
Jag fattar inte hur folk klarar att stoppa fingrarna i halsen och spy av det (?) Jag kan stoppa in hela jävla handen om det är så men inte spyr jag för det. Jävla dumhuvud man är.
Sprang in i köket och öppnade kylskåpet och tänkte lukta på senap, för då spyr jag nog. Men hittade ingen senap för var lite yr och kunde inte koncentrera mig. Men jag ville spy! Så luktade på allting men inget gjorde att jag spydde. As förbannad så går jag in och sätter mig på toan igen. Spottar och fräser men inget kräks.
C kommer hem och efter ett litet tag mamma också. Då ville jag bara skrika, gråta eller någonting men ingen kom in på toan så jag kunde inte explodera. "Mamma kom, jag vill gråta".
Sen PANG, så gick det över helt plötsligt - ungefär 4,5 timme senare. Vilka jävla timmar. Dem gick sakta må jag säga, så otroligt jävla sakta.

Hatar gallsten! Avundas er som slipper detta jävliga skit.


Kommentarer
Postat av: Nettan

Men snart är det över - du får tänka på det.
Jag opererade mig för 18 år sen och har inte haft en enda känning efter det.
Tänk på alla trevliga kvällar med grillning i sommar så blir du gladare att du tar bort det.

Precis som om jag bryr mig att du fräser åt mig när du har ont. Jag gör ju likadant. Ha, ha !

Kramizar

2008-04-08 | 16:07:56
URL: http://hasselby.blogg.se
Postat av: jonna - en sån där ung mamma

tyckte dom var helt underbara! :)

2008-04-08 | 16:23:21
URL: http://jonnalantz.blogg.se
Postat av: Fjun

men usch va jobbigt :( jag lider med dig

2008-04-08 | 17:39:50
URL: http://imcippe.blogg.se
Postat av: Berit

Det kan inte vara lätt hemma hos er just nu. Nathis med sitt humör, du med gallsten och morsan med sin korta stubin. Tänk bara på vad du äter just nu innan operationen så slipper du ha så ont. Du kan ta igen allt sen med råge, det som du missat.
Kramar
Mormor

2008-04-08 | 18:17:18
URL: http://mrsbettan.blogg.se

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
STARTSIDA



Michaela, född för 20 år sedan. Bor i en underbar lägenhet i Nockeby, Bromma, med mannen i mitt liv som jag är förlovad med, sen 10 juli 2010, och sönerna Leon & Charlie.

Fotografering, matlagning och inredning är något som tar stor del av mitt liv! Så här i bloggen skriver jag om detta, vad som händer i våran vardag och även mycket annat som angår småbarnsföräldrar med mera..

So enjoy!




Leon Alexian föddes den 13 feb 2008, i vecka 39. Med sina 3595g och 52cm lång.

Nu är han den finaste och stoltaste storebror som snart fyller 3år.
Han går hos sin dagmamma, är blöjfri, älskar att leka med bilar och växer upp lite för fort. Våran stora, fina prins!





Charlie Alexie föddes den 20 dec 2010, i vecka 34. Med sina 2532g och 45cm lång.

Han hade lite bråttom ut så efter två veckors vård på neonatal avdelningen på danderyds sjukhus fick vi äntligen komma hem tillsammans! Nu växer och frodas våran älskade lilla prinskorv!






Mer mat och recept jag lagat hittar du här..


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December


Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti September
Oktober November December

Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September
Oktober November December